Trodde jag hamnat i någon sorts dvala & sovit bort hela sommaren. 

Eller kunde det vara en sådan där dröm som kan kännas så himla verklig?  

Det var vad jag undrade i onsdagsmorse när jag tittade ut genom fönstret.

Där ute var det rena höstvädret, regn kallt & blåsigt.  

Men jag blev varse om att det varken var dvala eller dröm efter att ha hämtat dagstidningen i brevlådan. Där stod det klart & tydligt att det "bara" var den 13/7. 

Typiskt att det skulle vara sånt skitväder när vi hade planerat in att hämta hit svärmor för att gå & se årets sommarrevy här istan.

Fast regnmolnen hängde över oss som sprängfyllda ballonger som kunde explodera när som helst, så kom vi iväg på kvällen.    

Duggade gjorde det! Men det var från oss i publiken som brast ut i skratt titt som tätt under hela föreställningen.  

Visst hade vi fått både förfrusna tår & träsmak i ändan när vi lämnade Folkets park, men det var det värt till 100%  

Igår var en journalist från dagstidningen här & gjorde ett repotage om vårt bröllop.  

Hur & varför ligger till grund av att tidningens familjesida i våras efterlyste efter roliga bröllopsminnen.  

Mannens & mitt var rena hysterin några timmar innan aktens start. Men med facit i hand så kan vi idag bara skratta åt händelseförloppet & det slutade lyckligt.  

(Jag har bloggat om denna dag)

Tydligen så fattade tidningensredaktionen tycke av vad jag skrev till dom om vår stora dag, för de undrade om de fick återkomma när det närmade sig bröllopsdagen.

Nu vet vi hur en papparazzi arbetar!   

Eller så det bara så enkelt att journalisten som var här, är enormt duktig på att ställa frågor på ett smart sätt som gör att käften bara glappar iväg. (Mest Mannens!)

Iaf, nu kommer det att bli ett & annat roligt avslöjande, än om bara bröllopet, i artiklen när den publiceras den 8/8.....

Igårkväll pratade vi med  yngsta Dottern via msn. De hade bokat in sig på ett internetcafe ett par timmar.  

Tänk att var så nära varandra men ändå så långt borta!

Det var härligt att få höra hennes röst & framför allt att få se henne.  

Jisses vad brun hon blivit på bara en vecka!

Hon gick på som ett par väderkvarnsvingar i full storm för att hinna berätta (mellan skrattattackarena) allt hon varit med om hittentills.  

Hon hann med att få ett par ord med oss alla som var hemma.

Men i det tempot hon höll så hade hon hunnit att prata med hela kvarteret.

När Katten & Hunden visades upp för att hälsa i webbkameran brast det för henne. "Åhh! Jag längtar nog hem lite iaf!"  

På frågan om hon saknade något i matväg så fanns där inget speciellt. Men däremot saknar hon en riktigt god kopp kaffe på morgonen.... 

Ska ha en hel kanna redo när hon kommer hem på fredag.....