Jag snubblade över en rolig grej på nätet i förra veckan. Det hela slutade med att jag nu har inhandlat de första julklapparna.  

Bara jag nu inte glömmer bort mitt säkra gömställe  där de ligger nu fram till jul....

En annan sak som också talar för att julen närmar sig är att tidningen efterlyser luciakandidater.

Här hemma finns det tre att välja på.

Fyra med mig själv. Men det är nog inte en kärring de tänkt sig lysa upp decembermörkret med....  

Valet blev till slut ganska enkelt. Det finns bara en som inte bangar för utmaningar & där det dessutom innebär att stå i rampljuset.  

Så jag skrev ett par rader, letade upp en bild & skickade iväg. Samma dag fick jag besked via hotmailen att yngsta Dottern kommer att bli kallad till audition den 12 oktober.

Fortsättning följer.....

Idag är det den dagen med stort D!   

Äldsta Dottern får äntligen sina nycklar till sin lägenhet. Så fr.o.m ikväll går det första flyttlasset med bananlådor.

Samt sängen förstås! Om hon inte ska sova på golvet som Fantomen....  

På kort tid har jag blivit päroholich!   

Fick en stor kasse (då menar jag verkligen en stor) med päron av bästa Vänninan. Vid första anblicken så trodde jag att det skulle räcka ända fram till jul.   

Men det är ingen risk! Här käkas det av samtliga för glatta livet.

Själv äter jag så många att risken finns att det snart växer ut päronkvistar ur öronen....

Men de är så förbaskat goda så man kan inte bli annat än beroende.

Fasar redan nu för hur mina abstinensbesvär blir när säsongen är över....   

Yeehoo! Yngsta Dottern vann i lördags!   

Hennes guldbragd blev uppmärksammat i tidningen också. 

Kul att det för en gång skull står om något annat än bara om fotboll på sportsidorna.... 

Efter att vaktis varit här så blev stoppet ännu värre i vasken.

Men något annat kan man inte förvänta sig när det klantarslet är i farten....  

Men idag blev det äntligen fixat av experter. Så det blev till att stiga upp i ottan för att hinna med morgonsysslorna innan de kom.

Något Hunden inte var ett dugg intresserad av. Skulle kunna tro att han hade ett kilo cement i vardera ben när han yrvaken behaga komma ut till mig i hallen....  

Men när han äntligen kom ut i friska luften & vaknat till liv så blev han pigg som en mört.

Pigg! Det är vad jag själv skulle vilja vara  

Måste ta mig i kragen & boka en läkartid   

Har sedan en tid tillbaka förstått att allt inte står rätt till i kroppen.

Med de symtomen jag har så har jag mina misstankar på vad det är. Tyvärr!......

Men i dessa starka motvindar jag befinner mig i just nu så var detta  inget annat än väntat.

Att jag inte kommit till skott beror på att jag inte orkar få diagnosen svart på vitt. Dels för att jag vet vilka hiskeliga provtagningar som då väntar.....

Jag pallar helt inte med det också just nu med allt annat runt omkring......  

Vilka härliga höjdpunkter vi har framför oss    

Mannen & jag lyckades få tag på biljetter till Schtunks krogshow nu på fredag   

Kan nästan nu sia om vilken träningsvärk i käkarna jag lär ha på lördag av allt skrattande ......  

Imorse fick jag en glädjande överraskning när Mannen lästa i tidningen att jag vunnit 2 biljetter till Joe Labero   

Honom ska det verkligen bli kul att få uppleva live....

Redan idag blir det en liveföreställning.

Den står yngsta Dottern för när hon kliver upp i boxningsringen för att tävla.

Så taggad hon var imorse så kan det inte bli annat än vinst.   

Måtte det gå bra! För hennes förlusthumör är inget vi vill uppleva en lördagskväll....    

Detta är inte bara en av mina favoritlåtar. Den är som gjuten för Dotterns laddade dynamitslag i ringen. (samt hur hennes humör blir om det inte går bra HUA!) 

Här hände en liten olycka igårkväll. Det gick så snabbt att jag inte hann reagera förrän det small.   

Jag råkade få en ofrivillig närkontakt med glaskannan till kaffebryggaren. Den for i golvet till miljontals små oräkneliga bitar

Ett mindre bra sätt att samla familj & djur på. Här samlades samtliga som var hemma på två röda sekunder ute i köket, t.o.m Katten. För den kan man kalla sig hes på ibland.....  

Medan Mannen höll de nyfikna djuren borta så tog jag & Sonen hand om skärvorna.

Imorse blev det att göra kaffe på gammalt vis....  

Sen blev det med hjälp av google att leta sig fram till vem & var som hade kanna till just vår bryggare

Blev glad som en lärka över att alla har den, men!     

Trodde inte mina ögon när jag läste att enbart glaskannan kostar från 250: -

Hos ett företag får man allt hosta upp med 300: -

Men Hallå!   

Vem fan köper en reservdel för det priset, när man kan få bryggaren (ny) för 199: - ?

Om exakt tre månader fyller äldsta Dottern 22 år.   

Hennes första birthday i sitt egna hem......

Men först har vi Sonens systembolagsålder om sex veckor att salutera för.  

Vidare i matematiken så är det bara 101 dagar kvar av året.

e-t-t-h-u-n-d-r-a-e-n!.....

Här kommer ännu mer matte denna höstliga septemberonsdag.   

På nyårsafton är jag inne på min nionde semesterdag. 

Dessutom hunnit bli 48 år & 28 dagar äldre (kunde det inte varit tvärtom?)....

Men innan det skålas för det nya året så ska även oktober passera förbi.

Redan nu vet jag att den månaden kommer att bli lång,

m-y-c-k-e-t,....m-y-c-k-e-t....l-å-n-g!   

Jag vet att Rom inte byggdes på en dag.   

Men får jag inte efter mina kommande 31 sega dagar ett positivt resultat med ett rejält "aha"

Ja, då kan "matteboken" för 2012 med sina 365 nya "sidor" redan se väldigt trist & dyster ut.......  

Efter att ha haft en dust med vår vaktis, (tåler inte den karlen), så får jag bara huvudvärk.   

Vi, (som övriga hushåll i trappan), har stopp i vasken. Vad kommer åsnan med?

Jo en vaskrensare!

Tror den dumme gåsen att det hjälper?   

Han pustade & stånkade & undrade om vi spolat ner en mullvad i vasken?

"Klart som fan att vi har ditt dumma ålahue!" -  sa det aldrig, men tänkte!   

Humöret blev med ens mycket bättre när bästa Vänninan dök upp med hembakade bullar.

De e min själ inga köbekagor de ente!....   

Så har det hänt igen, jag har stått & ljugit en kund rakt upp i ansiktet.  

Men säg den svensk som svarar ärligt på frågan, "Är allt väl? Har det hänt något?"

Tyvärr har jag fått dom frågorna alltför ofta på sista tiden & vad gör jag?

Kör med en kristallklar härlig vit lögn!   

Ger frågeställaren en konstlat leende (har inget pokerfejs) & viftar på bästa sätt bort det hela med, Jodå, allt är väl!!"

Jag är fullt medveten om att mina försök till förändringar här hemma har börjat tära.

Inombords kokar det av frustration & irritaton som byggs på för varje dag....  

Men hur i helvete ska jag kunna få framlagt till förändring, när svaren jag får är vad man förväntat sig att få om det varit tidigt 70-tal?

Men Hallå!!!   

Det är tjugohundraelva! tvåa nolla etta etta! 2011....

Inte lätt att göra sig hörd när ingen vill se höra eller prata.....

  Men än ger jag inte upp.......

Tänk vad en lite individ kan skapa hysteri.   

Dessa små spindlar som hänger lojt i ett hörn eller skyndsamt ilar iväg uppe i taket. Men dessa kan som sagt sätta skräck i de flesta här hemma.

Utom på mig & Sonen som får agera spindelräddare här titt som tätt

Illvrålande kan de övriga hojta "Tar ni inte ut den jättestora spindel nu så slår jag ihjäl den!"

Galopperande kommer jag eller Sonen till undsättning & räddar de små stackarna...    

För så värst stora är de aldrig.....  

Vad är en lite spindel i taket jämfört med en hel armè kvalster i sängen varje natt?