Denna vecka har inte börjat shysst.   

Låst, ställd vid en busskur, dessutom vid en livligt trafikerad gata, så var den någon som fattade tycke för yngsta Dotterns cykel. Hon hann äga den i fem månader...

Kan upplysa om att denna någon lever farligt just nu. Hon är fly förbannad och har osat eder om vad som kommer att hända om hon ser denna någon på sin kära ägodel igen....  

Att sälja den vidare nu är lika med noll, polisanmälan är gjord & är därmed registrerad som stöldgods.   

Idag fick jag ett desperat samtal från äldsta Dottern.   

Hon skulle "bara" ut & kolla brevlådan. Behöver jag skriva vad som hände? Dörrjävlen gick igen!

En stängd dörr, så nära men ändå så långt borta från allt man äger & har.   

Var iaf tur hon hade mobilen på sig så hon kunde ringa....

Mannen fick rycka ut från jobbet & hämta hem henne hit.

Igår höll jag & Hunden på att åka på en ofrivillig närkontakt.  

Halvägs ut, (på övergångställe), blev vi i sista ögonblicket upptäckta av bilisten som satt med mobilen i en livlig diskussion. Jävla blådåre!.....  

Jag & Mannen har hittat vårt drömboende.   

Kruxet är att det har två andra par också gjort.... 

Vi vill gå ner i pris, de andra har accepterat utgångspriset men inte fått klartecken från banken än.  

Vi har kontakt med ägaren hela tiden, så han vet var vi står i frågan om vad vi vill ge & att vi inte ger oss in i någon budgivning. Jag har även berättat för honom hur förälskad jag blivit i huset efter visningen.   

Allt är så äckligt perfekt!

Den ligger så vi hade fått smak av den lantliga idyllen, men ändå inte gått miste om stadens avgaser.  

Trädgården är som gjord för oss, inhängad & går runt hela huset, lagom med planteringsytor för Mannen, solbad för mig & för Djuren är detta rena paradiset.   

Huset har givetvis sina små skavanker här & där, (inget som är akut), men som inom snar framtid behöver göras vid.

Men just nu är det är bara för oss att vänta , vänta, vänta

tills ägaren ringer & berättar vad han bestämt sig för.....   

Helt sanslöst svindlande jätte jätte jätteroligt!   

I eftermiddags uppe i Stockholm boxades yngsta Dottern, & det hela slutade med att hon blev,

Nordisk Mästare!  

Jabbadabbadooooooo!!!!   

  Vilken början det blev på Mannens födelsedag idag!   

Ni som följer vårt vardagsliv vet att jag & Mannen inte har något eget krypin (med dörr) här i "sardinburken".    

Så sängen som står i vardagsrummet är försedd, Hmm! Var försedd, med ett draperi.

För tidigt imorse, närmare bestämt vid 04, kom det nerdundrande med ett förfärligt öronbedövande brak. 

Det är banne mig ett under att ingen av oss blev skadade eller att något annat drogs med ner av fallet.

Fy fasiken! Inget uppvaknande för hjärtsvaga kan jag tala om....  

Hunden, den stackaren, som låg i benänden blev stel av skräck & inte blev det bättre när han sedan blev begravd av metervis av tyg. Ovisst i skrivande stund att sia om det överhuvudtaget går att fixa till vår draperivägg igen.    

                            För mig känns denna händelse som ett klart & tydligt tecken på att

                            det är hög tid för mig & Mannen att få ett eget rum......

Inte bara tidningen utan även radion har fått upp ögonen för yngsta Dotterns boxning.

I helgen var hon i Tyskland med sv.landslaget & tävlade. 

Sportradion var nere i deras träningslokal i förra veckan & gjorde ett repotage & tidningen hade uppmärksammat hennes insats med en helsida idag.

Ibland känns det helt ofattbart att det är min Dotter det handlar om. Men det är det & jag är otroligt stolt över min framgångsrika & duktiga "Pitbull"....  

Förra måndagen låg lillKatten & Hunden på operationsbordet för kastrering.   

Efteråt skulle de uschliga trattarna på....

Men dom gillar varken djuren eller jag, så jag köpte en mjuk krage till dom istället. Hunden är snäll & foglig med att ha på sin. Fast han behöver inte plågas med den mer än på nätterna & när vi är på jobb.

Men Katten! Den han krumbuktade ut ur sin direkt som en fyrbent Houdini. Vid varje utbrytning skuttade han iväg överlycklig med svansen stolt i vädret.   

Den lille envise rödtotten vann över oss till sist & det har läkt bra utan kraganvändningen.....