Wow! Vi har fått tut i luren igen!  

Hade helt glömt bort hur tonsignalerna lät.

Detta tog "bara" en månad för Telia att åtgärda.....   

Bonusdottern tjoade glatt igårkväll om att hon var färdigpackad för sin resa.

Tur att jag frågade om passet för det hade hon inte skänkt en tanke på.   

Hennes solsemester hade kunnat få ett abrupt slut redan på Sturup... 

Jag & Mannen ska inte så långt. (bara över öresundsbron)

Solen lyser antagligen där som här med sin frånvaro & det är förmodligen lika kallt också. Så det blir en blandad kompott av kläder för olika väder som åker ner i våra väskor.  

Myggen har iaf inga problem med att hålla värmen  

De småjävlarna roar sig glatt med att ha fest på bl.a mina vader under nätterna.

Klådan efter deras måltider ska vi inte snacka om, den är fruktansvärd!   

Det måtte vara en stor skillnad på kvinnligt & manligt blod för Mannen har inte det minsta lilla bett efter deras natträder.

Hmm! Eller använder han mig som agn?   

Vår telefon blir snart en liknande historia som Tödde & Möddes kostym som blev en tummetott vid sagans slut. 

Efter att Mannen långt om länge i torsdags fick tag på Telias kundtjänst så fick han beskedet att på måndag, igår alltså, så skulle linjen fixas.

Jodå! Telias tekniker kom! Men felet var för avancerat för honom, så en ny kille kommer imorgon.....

Återstår att se om vår "Teliasaga" får ett happy end då eller om eländet ska fortsätta.... 

Mannen inte bara ser snäll ut, han är det också. Dessutom har han en romantisk ådra som han plockar fram ofta  .....

Igår skämde han bort mig med ett tjusigt halsband på vår bröllopsdag.  

Middagen avnjöt vi på yngsta Dotterns jobb. Med tungan rätt i mun balanserade hon fram våra brickor med både god mat & dryck på.

Riktigt skönt att bli så uppassad & servad emellanåt!    

Samtliga resväskor som vi har ska plockas fram & dammas av denna vecka.   

Jag & Mannen åker på en weekendsemester, Bonusdottern åker till Kreta en vecka. Hunden packar sin lille bag för att koppla av hos bästa Vänninan.  

Övriga i familjen stannar hemma & har det lojt ihop med Katten.....   

Någon tekniker från Telia har vi inte sett röken av än.  

Irritationen är påtaglig här hemma utan telefon. 

Mannen har iaf tagit på sig uppgiften, att efter jobb idag, ta kontakt med Telia igen.

För hundrafemtioelfte gången....  

Det är inte bara telefonen som är irriterande just nu.  

Tanten på första våningen borde skaffa sig ett liv & ge fasiken i att leta efter något hos oss 22 andra hushåll här i trappan att klanka på.

Alla vi andra tycker det blivit riktigt lungt & skönt sen knarkaren kom bort härifrån.

Men inte tanteriet nere på första.

Nej då! Hon mår inte bra utan att ha någon att spy galla över.  

När jag tänker efter så har jag aldrig hört den kärringen prata om vädret....

På tal om väder!

Till helgen är det marknad & då hoppas vi på sol. Men oavsett vilket så tar jag & Mannen en tur dit på lördag

Synd att vår utbytesstudent från Polen inte kunde stanna & uppleva den.

Men hon var så glad att få komma hit igen på en snabbvisit & få träffa yngsta Dottern, oss, samt givetvis få äta av bästa Vänninans goda hembakade kakor  

Undrar om kärrringen på nedre har bakat någon gång?   

Man saknar inte kon förrän hon är ur båset!  

Verkligen ett sant ordspråk....

Nu är det snart 2 veckor som hemtelefonen har varit tyst.  

Vi kommer inte ut på linjen & ringer någon hit så bryts samtalet efter två minuter.

Den första veckan var även TV:n död & från datorn blev vi utloggade titt som tätt.

Men de funkar peppar peppar som de ska nu. Telefonen kommer en tekniker i veckan för att fixa.

Hans besök ser vi verkligen fram emot!   

Yngsta Dottern är äntligen på hemmaplan igen. Med i bagaget har hon många livserfarenter med sig.  

Både på gott & ont....

  Förra helgen höll mitt hjärta på att stanna när jag fick reda på ett av hennes badäventyr kunde ha slutat fruktansvärt illa.  

Hon kom i vägen för en hög våg, drogs ner & hamnade i en undervattensström som snurrade runt henne som i en centrifug. Till slut visste hon varken vad som var upp eller ner....    

Att hon klarade livhanken tror jag beror mycket på att hon är vältränad & framförallt att hon höll sig lugn under händelseförloppet. Chocken kom efteråt när hon var på torra land igen.

För att inte tala om hur chockad & halvt hysterisk jag var flera mil ifrån henne....  

Ett av mina förmaningstal var just att ge fasiken i att bada i havet.....

  Hemresan igår var som ditresan, flyget var försenat flera timmar. Men i natt sågs vi änligen igen.

Det var ett enormt pladder av 14 dagars upplevelser så många skratt fick vi.

Känner jag henne rätt så har hon lika mycket till att berätta......  

Trodde jag hamnat i någon sorts dvala & sovit bort hela sommaren. 

Eller kunde det vara en sådan där dröm som kan kännas så himla verklig?  

Det var vad jag undrade i onsdagsmorse när jag tittade ut genom fönstret.

Där ute var det rena höstvädret, regn kallt & blåsigt.  

Men jag blev varse om att det varken var dvala eller dröm efter att ha hämtat dagstidningen i brevlådan. Där stod det klart & tydligt att det "bara" var den 13/7. 

Typiskt att det skulle vara sånt skitväder när vi hade planerat in att hämta hit svärmor för att gå & se årets sommarrevy här istan.

Fast regnmolnen hängde över oss som sprängfyllda ballonger som kunde explodera när som helst, så kom vi iväg på kvällen.    

Duggade gjorde det! Men det var från oss i publiken som brast ut i skratt titt som tätt under hela föreställningen.  

Visst hade vi fått både förfrusna tår & träsmak i ändan när vi lämnade Folkets park, men det var det värt till 100%  

Igår var en journalist från dagstidningen här & gjorde ett repotage om vårt bröllop.  

Hur & varför ligger till grund av att tidningens familjesida i våras efterlyste efter roliga bröllopsminnen.  

Mannens & mitt var rena hysterin några timmar innan aktens start. Men med facit i hand så kan vi idag bara skratta åt händelseförloppet & det slutade lyckligt.  

(Jag har bloggat om denna dag)

Tydligen så fattade tidningensredaktionen tycke av vad jag skrev till dom om vår stora dag, för de undrade om de fick återkomma när det närmade sig bröllopsdagen.

Nu vet vi hur en papparazzi arbetar!   

Eller så det bara så enkelt att journalisten som var här, är enormt duktig på att ställa frågor på ett smart sätt som gör att käften bara glappar iväg. (Mest Mannens!)

Iaf, nu kommer det att bli ett & annat roligt avslöjande, än om bara bröllopet, i artiklen när den publiceras den 8/8.....

Igårkväll pratade vi med  yngsta Dottern via msn. De hade bokat in sig på ett internetcafe ett par timmar.  

Tänk att var så nära varandra men ändå så långt borta!

Det var härligt att få höra hennes röst & framför allt att få se henne.  

Jisses vad brun hon blivit på bara en vecka!

Hon gick på som ett par väderkvarnsvingar i full storm för att hinna berätta (mellan skrattattackarena) allt hon varit med om hittentills.  

Hon hann med att få ett par ord med oss alla som var hemma.

Men i det tempot hon höll så hade hon hunnit att prata med hela kvarteret.

När Katten & Hunden visades upp för att hälsa i webbkameran brast det för henne. "Åhh! Jag längtar nog hem lite iaf!"  

På frågan om hon saknade något i matväg så fanns där inget speciellt. Men däremot saknar hon en riktigt god kopp kaffe på morgonen.... 

Ska ha en hel kanna redo när hon kommer hem på fredag..... 

  Flyget var försenat i över tre timmar. När de väl landade i Spanien fanns det varken tåg eller buss som gick dit de skulle. Så det var bara att stuva in allt & alla i en taxi på en skumpig färd i 10mil.  

På lördagen blev det först sol & bad, sen lite shopping eller rättare sagt, mycket shopping. De tog en tur till Barcelona. Där hann de inte vara mer än i 45min förrän de var hembjudna till trevliga spanjorer.  

De tackade vänligt men bestämt nej.

Men de stiliga holländarna kunde de inte motstå. Så med dom for de ut på en fisketur igår.

Detta var bara lite som jag fått via sms i helgen från yngsta Dottern.  

Sysslolösa lär de fyra inte bli de två kommande veckorna.....

Jisses vad veckan har rusat fram.   

Tyckte det var som igår som jag satt här & längtade till fredag.

Morgonen har varit allt annat än lugn.

(Fast det var nog mest jag som var uppkörd)    

Jag hade min tandläkartid & yngsta Dottern skulle iväg till Spanien med tre kompisar & föräldrar till en av dom.  

(Den ungen har förmåga att glömma både det ena & det andra som ska packas ner när hon ska iväg någonstans)

Så från kl 7 imorse har jag rusat fram som ett ånglok för att försäkra mig om att både det ena & det andra var med i packningen. Efter varja "ja" som jag fick så kunde jag pusta ut.   

För att inte snacka om mina förmaningstal jag som jag höll.  

(Om ungen inte stängde öronen så stoppade hon (förhoppningsvis) in vad jag sa någonstans i bakhuvudet)

Jag hann precis hem från tandläkaren innan hon blev hämtad.

Så nu ska ett par stackar föräldrar ha koll på fyra 17-åriga yrväder i 14 dagar.

  (Undrar om de verkligen vet vad de har gett sig in på? Eller? Är det jag som ska undra över vad jag egentligen gav klartecken till i våras när denna resa kom på tal?)  

Onsdagen blev verkligen en positiv upplevelse, så jag sörjer inte över resultatet.

(Jag kommer i fortsättningen att hålla min optiker sysselsatt)   

Det var helt enormt att få reda på så mycket om min syn som jag inte haft den blekaste aning om. Nu föll helt naturligt alla pusselbitar på plats. Nu fattade jag äntligen varför jag upplever vissa grejor helt tokigt.  

Undersökningen skiljde sig inte från någon annan synundersökning, förutom att det var fler apparater & det rasslade ut "heroglyfer" efter var & en av dom.

Efter varje rassel så kommenterade läkaren att, "det ser bra ut!"

Vid nästsista "stationen" så var jag godkänd för operation fast det låg precis på gränsen. Men sen kom dödsstöten vid sista momentet.      

Det var för att se hur samarbetet mellan ögon var. 

(Mina ögon vet tydligen inte vad det betyder) 

  De beter sig som två Alfahanar som båda vill bestämma. Det ena ser bara på långt håll, det andra endast på kort. Inte ett enda ynka jävla mikroskopiskt uns av samarbete fanns mellan dessa två. Dom kör var & en sitt eget race.

(Stackars min hjärna som varje dag måste försöka skilja dessa två åt på vems syn som ska förmedlas fram)

Jag fick förklarat att de opererar inte om resutatet inte blir till 100%.

I dagsläget nekas ca 20% & för bara några år sedan var det många fler.

Tekniken går framåt så vem vet? Min tur kanske kommer som har två "ovilliga arbetskollegor" under pannbenet. 

Hur det än blir med den saken så fick jag iaf en mycket givande upplevelse.